Start
Logga in

Logga in

Användarnamn *
Lösenord *
Kom ihåg mig
Image not available

Kvarnåsens Missionsförsamling

Församlingen bildades i Raggsjö (vår grannby) 1928 under namnet Raggsjö Missionsförsamling och firade alltså 75 år 2004. Då beslutade vi att byta namn till "Åskyrkan - Kvarnåsens Missionsförsamling". Namnbytet kändes naturligt eftersom största delen av verksamheten, och vår kyrka - Åskyrkan, sedan många år fanns i Kvarnåsen. Församlingen består av drygt 50 medlemmar i alla åldrar och har en omfattande verksamhet främst bland barn och unga. En del av detta kan du läsa om här på vår hemsida.

Åskyrkan ligger mitt i det lilla samhället Kvarnåsen i Norsjö Kommun. Vår församling består av ungefär 50 medlemmar och vi är en del av det nationella samfundet Equmeniakyrkan.

Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och lita inte till ditt eget förstånd.
Ords 3:5 

Varför ska man förtrösta på Gud, undrar du kanske? Jag tänker såhär:

Det är lika bra att konstatera det direkt: Gud är smartare än du är. Ja, Gud är smartare än jag är också, för den delen, och smartare än både du och jag tillsammans. Även om vi lägger ihop hela mänsklighetens all list och samlade kunskap, så är Gud smartare. Gud är större också. Större än allt vi kan se, och större än allt vi inte kan se. (Större än framtidens alla bekymmer, för att nämna ett exempel.) Dessutom är Gud kärlek (1 Joh 4:8). Inte bara kärleksfull, eller fylld av kärlek. Gud ÄR kärlek helt och hållet. Och: Gud är ljus (1 Joh 1:5). Därför, och av många fler anledningar, vet jag att det smartaste jag kan göra, är att förtrösta på Gud och inte på mitt eget förstånd.

Versen får mig att slappna av på flera sätt. Lösningen på alla problem i hela världen ligger inte på mina axlar, även om jag vill göra det bästa jag kan för att göra världen lite bättre just där jag är för dem jag möter. Det är inte upp till mig att tänka ut alla de smartaste lösningarna på allt. Tack och lov! De många, många bekymmer som passerar min hjärna under en dag, passar bäst i Guds hand. Jag får lämna dem där och vila mina tankar. Jag tränar mig i att lita på Gud, eftersom Gud har koll på så oändligt mycket mer än jag har.

De senaste tre åren av mitt eget liv har jag kämpat med oerhörd sorg och saknad efter min bror, samtidigt med utmattningssymptom, samtidigt som jag och min man gör allt vi kan för att ge våra tre pojkar en fin, kärleksfull, god uppväxt där de får med sig redskap för att möta framtiden med tillförsikt, självkänsla och förmåga att hantera svårigheter de möter. Tre pojkar med olika behov, olika personligheter, olika symptom på astma och allergi som de alla tre medicineras mot. Tre pojkar som jag älskar förbehållslöst men som jag inte alla dagar orkar möta med all den kärleken och tålamodet som jag så gärna vill… Samtidigt som jag vill ge allt mitt bästa i mitt yrke som specialpedagog i förskolan och som medlem i styrelsen i en liten församling.

Hur räcker man till för allt det? Ekvationen går inte ihop. Inte så länge jag använder min egen kraft! Den räcker inte till! Inte mitt eget förstånd heller. Inte på långa vägar! Många fina och kloka människor har funnits till hands de senaste åren. Många har lyssnat och gett av sin tid, erbjudit råd och stöd, förböner och omsorg. Många människor som jag inte känner har skrivit böcker i ämnet sorg eller pedagogik. Jag räknar dem som gåvor från en omsorgsfull Gud.

Den dagliga omsorgen och oron för de människor jag älskar, för vår omvärld som på så många sätt ger skäl till oro, och för framtiden, all den oron måste jag lägga i Guds hand för att orka ta en dag i taget och hämta kraft till att se allt det goda omkring mig. Som det står i Efesierbrevet: Hämta nu styrka hos Herren, av Hans oerhörda kraft (Ef 6:10). Den kraften är det som får mig att orka mer än jag trott vara möjligt. En dag i taget.

Den här sommaren är det tre år sedan jag och min familj plötsligt en dag blev tvungna att lära oss att leva utan min fina, goda, busiga och härliga bror. Han som jag var så säker på att han skulle finnas här längre än jag. Han som hade kommit så långt, och jag var så spänd på att få vara med och se hans fortsättning. Han som alltid hade ett leende att ge.

Den dagen han flyttade till himlen mitt i sin färd på motorcykeln, på väg hem till mig för att hälsa på, den dagen blev det en reva mitt igenom hela den vackra sommargrönskan och den ljusa blå sommarskyn. Världen kändes så uppenbart trasig och fel, och jag kunde inte förstå eller föreställa mig hur jag någonsin skulle kunna vara glad igen.

Ändå finns det glädje kvar i världen. Ändå finns det kärlek och ljus. Allt vi har är en dag i taget, och jag väljer att ta emot dem ur Guds hand, liksom stämpla in hos Gud varje morgon och be om kraft och råd för allt jag kommer att möta under dagen. Jag ber om kärlek, nåd och omsorg att dela med mig av till alla jag möter. För med Guds hjälp är det möjligt att leva och inte bara överleva allt det svåra vi går igenom i den här världen.

Den här midsommaren är det tre år sedan jag träffade min bror. Den här midsommardagen stod vi vid en gravsten med hans namn på, och i min tanke sjöng en stilla psalm. Jag vill dela den texten med dig. Psalmen har en del gamla ord, men för mig betyder den att hoppet lever. Gud har koll på mig och mina nära och kära, på alla oss som sörjer och som kämpar.

Det enda jag vet, när allting annat vacklar,
det är Guds nåd och Guds barmhärtighet.
All jordisk berömmelse och glans den slocknar
när sist jag står hos Gud i härlighet.

Det enda jag vet, det är att nåden räcker,
att Kristi blod min synd, min skuld nu täcker.
Det enda jag har att lita till en gång,
det är Guds nåd, Guds gränslösa nåd.

Det enda som står igenom alla tider.
Det är Hans kors och blodets säkra grund.
Ty allt vad jag byggt av hö och strå det faller,
det varar blott en kort och flyktig stund.

Det enda jag har inför den vita tronen,
det är en frälsad själ, halleluja.
Och detta är nog, för all min
synd blev sonad
när Jesus dog för mig på Golgata.

Gud älskar mig! Och jag vet, med enorm säkerhet, att Gud älskar dig; mer än du kan förstå. Guds nåd och barmhärtighet, omsorg är med oss varje stund. Han bryr sig om hur vi mår och vill ge oss kraft och frid i varenda stund. Nåden är att ingen av oss behöver räcka till, eller vara fast i våra felsteg. Ingen av oss är felfri, och ingen av oss har möjlighet eller förmåga att laga alla de sår vi åsamkat varandra eller omgivningen. Trots det älskar Gud oss mer än vi kan förstå, och valde att bli människa och dö för att ta bort det som skiljer oss från Honom, så att vi kan ha gemenskap med Gud och vara Hans älskade barn. Därför rekommenderar jag varenda människa: Förtrösta på Herren av hela ditt hjärta och lita inte till ditt eget förstånd.

Bön: Tack Gud för Din kärlek. Tack för Din omsorg och Din nåd. Jag lägger mitt liv i Dina händer. Amen.

Gunilla Landin

Aktuellt

19dec
19:00 - 21:00
Bön
26dec
19:00 - 21:00
Bön
02jan
19:00 - 21:00
Bön
09jan
19:00 - 21:00
Bön

scout 

ge

bibeln

konfa